Browsed by
Månad: december 2018

Att vänta på ”en till”

Att vänta på ”en till”

Klockan är 4.30 och jag sitter på wc-golvet med Neo på pottan framför mig. Funderar om det är magen eller tänder som bråkar den här gången, kanske har han ont i halsen för han var ju så hes igår… Men hans röst låter bättre redan nu. Neo har varit vaken sedan klockan tre tror jag, jag vet inte. Det jag vet är att Jerry som ska på jobb idag steg upp med Neo redan mycket tidigare än vad jag gjorde. Jerry skickade jag tillbaka och sova för en halv timme sen, så att han ska orka. Jag kan sova idag på dagen.

Jag googlar när närmsta apoteket öppnar, när butiken bredvid apoteket öppnar och när närmsta matbutik öppnar. Funderar på vad som är smartast? Åka tidigare för att bara köpa russin och något annat som kanske sätter igång magen, eller borde jag vänta och samtidigt gå via apoteket och köpa värkmedicin…

De här är exempel på situationer jag inte får prata om mera. Eller jag får prata om dem, men absolut inte låta trött eller missnöjd över dem ”för jag ska ju faktiskt ha en till” som folk ofta så fint formulerar sig. Eftersom jag är gravid och vi ska ha ett till barn (en liten bebis som folk per automatik räknar med att  kommer bli jobbig), så har jag inte rätten att vara trött och missnöjd över situationer. Jag kan inte mera säga att jag hoppas Jerry har fått Neo att sova innan jag kommer hem en kväll, för jag ska ju ha en till.

”Men som alla barn har han bättre och sämre kvällar”

Neo är inte jobbig. Han har sällan sådana här nätter, för att vara ärlig så är det säkert första gången på 16 månader. Första någonsin. Han är heller inte jobbig att lägga och sova för natten, oftast går det riktigt bra. Men som alla barn har han bättre och sämre kvällar. Fast det inte är jobbigt att lägga Neo och sova kan det ändå vara lite skönt att komma hem en kväll när han redan sover. Men det får jag inte tycka som mamma, som en gravid mamma som faktiskt ska ha en till. Som folk tror att de måste påminna mig om: att jag faktiskt ska ha en till, ifall om jag kanske glömt bort det eller om jag kanske kommer ändra mig och inte vill ha en till mera. För det blir extremt jobbigt med en till, det har folk också varit noga med att berätta för mig.

”Snälla, låt mig tycka att vissa situationer är lite jobbigare än andra

Snälla, låt mig tycka att vissa situationer är lite jobbigare än andra. Låt mig prata om föräldralivet och räkna inte med att jag berättar allt. Låt mig få en till utan att göra det till världens jobbigaste grej, för vi vet inte. En till har inte kommit till världen ännu, kanske blir det jobbigt kanske inte. Och om det blir jobbigt, so what. Man behöver inte upplysa om det då heller, hur lätt det skulle vara med bara en.Här är en bild från augusti som @emmasphotpgraphics tog under Neos ettårs fotografering

Julen flyttade in

Julen flyttade in

Julen flyttade in hos oss idag. Först hade jag tänkt att vi nog skulle skippa julen helt och hållet i år. Vi bestämde redan på hösten att stanna hemma och inte åka ut till våra familjer som vi brukar. Inte för att vi inte vill fira jul med dem, utan för att det helt enkelt blir alldeles för stressigt att pussla ihop. Ännu till med en ettåring och som höggravid. Vi vill helt enkelt minska på stressen.Men idag begav vi oss ut för att köpa julklappar och nu är alla förutom två inhandlade! Samtidigt plockade vi också med oss lite nytt julpynt och när vi kom hem började vi fixa för fullt. Tror inte att julgranen någonsin varit uppe såhär tidigt hemma hos oss. Vi får se hur länge den står kvar (hoppas till julafton iallafall), Neo var nämligen väldigt imponerad och intresserad av den och alla julgransbollar. Vilket vi förstås visste att han skulle vara och därför också tänkt att skippa granen helt och hållet. Tomtarna hittar vi också hela tiden på nya ställen.

Jag mår förresten bra. Idag är första dagen på länge som jag inte har mått illa eller fått plötsliga spy reflexer, dessutom har mitt blodtryck varit normalt hela dagen. Imorgon har jag kontroll hos mödrarådgivningen.

 

Graviditetsvecka 37

Graviditetsvecka 37

Idag välkomnar vi graviditetsvecka 37 ( 36+0) och det betyder att det nu endast är 28 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och att 90% av graviditeten är avklarat! Ni som har följt min vlogmas (länk) vet att jag mått ganska illa nu i nästan en hel veckas tid.

Eftersom jag hade havandeskapsförgiftning förra graviditeten ringde varningsklockorna ganska tidigt den här gången, speciellt när illamåendet inte mera var det ända symptomen utan också samlade jag på mig rejäla mängder vätska under bara en natts tid. Så jag fick ett extra besök hos rådgivningen för att kolla upp blodtryck och proteiner.

Allt visade ändå att det inte var havandeskapsförgiftning, proteinerna hade sjunkit och blodtrycket var ungefär det samma som det varit hela graviditeten 111/74. Så jag fick pusta ut och åka hem igen.

Igår kväll kom huvudvärken, en huvudvärk som påminner om när migränen smyger sig på. Så jag tog en värkmedicin innan jag gick och la mig till natten, i morse var huvudvärken fortfarande kvar. Idag kände jag även att min puls och antagligen blodtrycket var högre än normalt. Vilket jag hade helt rätt i 147/94.

Jag har nu lånat hem en blodtrycksmätare av en bekant för att följa med lite och mår jag likadant lovar jag att ringa in till förlossningen och fråga om råd. Kanske en extra koll innan nästa tisdags rådgivningsbesök vore bra.

Nu ska jag mysa med Neo en stund innan han ska krypa ner under täcket för att sova. Men först ska jag dricka upp mitt hallonbladste.