Browsed by
Kategori: Personligt

Varför jag ska säga upp mig

Varför jag ska säga upp mig

Som jag skrev i min höstlista är ett av mina mål i höst att säga upp mig från mitt jobb.  Jag förstår också att det dyker upp frågor hos er, varför är just mitt mål att säga upp mig och inte att börja på nytt jobb? Vill jag vara arbetslös eller vad är mina planer?

Vi hoppar fem år tillbaka i tiden.

Sommaren 2013 sökte jag massor med sommarjobb men fick föst inga alls. Det var fösta sommaren jag skulle sommarjobba på riktigt och inte bara åka iväg som hjälpledare på skriftskoleläger en vecka.  Först fick jag jobbet att sälja första majballonger på torget. Inget superbra jobb, men ett jobb. Sen visade det sig att jobbet som lekledare vid simskolan här i byn mitt i allt blev ledigt. Det var någon som fått ett annat jobberbjudande och tackade nej till jobbet som lekledare. Så där var jag de två veckorna som simskolan höll på.

Jag hade sökt ungefär till alla arbetsplatser som fanns, så när jag mitt i allt fick ett samtal från snabbmatsstället blev jag lite chockad. Jag kunde inte komma ihåg att jag sökt den arbetsplatsen. Självklart tackade jag ja till att komma på en intervju. Vips på var jobbet mitt.

När jag började hade jag ca tre arbetsskift på tre veckor, jag jobbade inte mycket men tjänade in lite extra pengar. Jag bodde fortfarande hemma och gick i skolan. Detta skulle alltså vara ett litet extra jobb på sidan om, nu har jag haft heltidskontrakt i fyra år. Det är inget fel på mitt jobb, inte på kollegorna heller. Men detta är inget jag vill jobba med resten av mitt liv. Men bekväm som jag är har jag bara fortsatt, för jag har ju faktiskt en arbetsplats.

Jag blev gravid med Neo och lämnade på mammaledigt

Nu har jag min chans att säga upp mig, nu kunde jag fortsätta på nya utmaningar och äventyr. Men enligt praktiken fungerar det inte riktigt så, det är helt enkelt en pengafråga,  om jag vill tjäna lite mera som mammaledig eller inte. Självklart ville jag det, och det betyder att jag inte kunde säga upp mig och blev tvungen att komma tillbaka på jobb när föräldraledigheten tog slut.

Men nu är min chans här! Jag jobbar bara deltid och har inte lika stor nytta av att ha kvar min arbetsplats nästa mammaledighet som förövrigt börjar snart.

Så kort och gott, jag har växt mycket på dessa fem år och känner mig redo för nya möjligheter och utmaningar!

Vad vill jag göra när jag blir stor? Jag vet inte och känner ingen press på att veta det heller.

Nej Jerry sitter inte barnvakt

Nej Jerry sitter inte barnvakt

Jag tänkte ta upp en sak här på bloggen, en sak som egentligen inte är konstig men som får människor runt om kring mej att se väldigt förvånade och överraskade ut. Som ni redan i rubriken läser kan ni ana vad det gäller.

Sen jag blev mamma eller jag rättar mig, sen vi blev föräldrar har ungefär 90% av alla antagit att det är jag som tar hand om barnet och hemmet och Jerry jobbar och klipper gräsmattan typ. När jag är ensam någonstans blir jag ofta frågad om ”Jerry sköter Neo idag” eller omJerry sitter barnvakt”. Och vet ni vad, NEJ han sitter inte barnvakt och om han sköter kan vi diskutera.

Idag är det år 2018, pappor sitter inte barnvakt! Pappor är pappor lika som mammor är mammor. Våran uppgift är att ta hand om och uppfostra vårat barn som vi tillsammans har skapat. Och att olika familjer gör olika är självklart, men jag vill nu fokusera på uttrycken sköta och barnvakt.

För mig sköter nära släktingar som syskon och mor- och farföräldrar. Barnvakt sitter utomstående som vänner, eller dem man betalar för att sitta barnvakt och ta hand om barnet.

Ingen har frågat eller skulle ens fråga Jerry om jag sitter barnvakt, för det är självklart att jag gör om han är ensam någonstans, men varför är det inte självklart att han tar hand om vårat barn när jag är någonstans?

”Oj han både städar och sköter barnet?! Honom ska du inte släppa i första taget!!”

Jag förstår att detta är något gammalt som sitter kvar. Att mammorna ofta tar hand om barnet mera det första året förstår jag, eftersom barnen ofta ammas och detta är något som pappor inte kan göra men ofta delar man på detta också genom att pumpa och pappan får flaskmata.

Och vet ni vad, Jerry var den av oss som bytte den första blöjan på sjukhuset, det var han som höll i Neo första gången och det var han som matade Neo första gången. Det är oftast Jerry som stiger upp med Neo på morgonen och låter mig sova, det är för det mesta Jerry som lägger Neo och sova på kvällen och det är Jerry som stiger upp på natten när Neo gråter.

Och nu är det Jerry som är pappaledig, så är det någon som ”sköter eller sitter barnvakt” är det nog jag i denna familj.

Kommer jag fortfarande gå distansgymnasium som tvåbarnsmamma?

Kommer jag fortfarande gå distansgymnasium som tvåbarnsmamma?

Som jag tidigare skrivit (LÄNK) bestämde jag mig för att nu i höst börja läsa på Aftonläroverket i Vasa. Jag har sedan tidigare en yrkesutbildning men ingen student, och nu 13 augusti har jag jobbat fem år på min arbetsplats.

Någon gång i vår bestämde jag mig för att göra lite nytta samtidigt som jag ändå är hemma med Neo om dagarna, så jag anmälde mig till kvälls gymnasium. När jag gjorde detta visste vi inte att jag skulle vara gravid två veckor senare, men planerna har inte ändrat.

”Men hur kommer det gå ihop att studera som höggravid/nybliven tvåbarnsmamma?” Jo allt görs på distans, jag anmäler mig själv till kurserna jag vill läsa, och vet ni vad? Jag behöver inte ens få godkänt i kurserna, jag behöver inte gå kurser om jag inte vill. Jag kan faktiskt lika bra bara gå och skriva ett studentprov. Jag behöver inte ett gymnasiebetyg, eftersom jag redan har ett betyg från yrkesskolan och det är jag inte ute efter heller utan ett studentbetyg.

Nu i period 1 (20.8-5.10) och två (8.10-30.12) kommer jag ta tre kurser per period, detta betyder att jag kommer att ha tre inlämningsuppgifter i veckan att lämna in, vilket jag känner är överkomligt. Speciellt när det inte finns något krav, orkar jag inte kan jag lämna dem och bara kolla på materialet som delas ut. I period 3 (3.1-1.2) kommer jag självklart vila och inte ta några kurser alls! Vi har som sagt beräknat förlossningsdatum 5.1. Sen kommer jag trappa upp det försiktigt och se hur det känns. Hur många kurser kommer jag orka i period fyra vet jag inte kanske en eller två och i period fem kanske två eller tre, sen är det ju redan sommarlov.

Så mina planer har inte ändrats, men jag kommer att ta dagen som den kommer.

Nu de kommande veckorna kommer jag läsa samhällslära, matematik och modersmål!

Hur det gick på undersökningen

Hur det gick på undersökningen

I mitt senaste blogginlägg skrev jag att jag hade lite blandade känslor inför ultraljudet vi var på igår morse och jag förstår nu att många är intresserade hur det gick. Och att framför allt få veta om Neo kommer få en syster eller bror i årsskiftet. Allt såg ut som det ska, men vi kommer att gå på en ny ultraljudsundersökning i vecka 28 eftersom de måste följa med mitt ärr jag har på magen från tidigare kejsarsnitt. Det känns bra.

Dessutom är det en väldigt vild krabat som bor där inne, absolut inte samarbetsvillig utan ville mest bara gömma sig. Så vi fick ingen bild med oss hem, vi fick heller inte veta om det är en flicka eller pojke vi väntar.

Är det en flicka eller pojke vi väntar?

Är det en flicka eller pojke vi väntar?

Idag är jag i vecka 21 ( 20+6) vilket betyder att jag går in i vecka 22 imorgon, lördag. Just nu, när detta blogginlägg publiceras är vi inne på vårat tredje ultraljud. Tidigare har vi varit i vecka 8 för att försäkra oss om hur långt gången graviditeten var och andra gången i vecka 13 för att fastställa ett datum för beräknad födsel. På de tidigare ultraljuden har man alltså tagit mått på hur långt fostret är, kollar att hjärtat slår och att det finns normal mängd med fostervatten.

Idag ska det kollas lite mera än så, olika ben ska mätas och det ska kollas så att vissa organ finns och fungerar, ser något avvikande ut kommer vi få en ny tid. När vi var på detta ultraljud med Neo såg allt bra ut, om jag inte minns fel var det en studerande som gjorde undersökningen. Efteråt fick vi en ändå ny tid för säkerhets skull, för att de hade sett hjärtat lite dåligt. Så vi fick komma tillbaka några veckor senare, det visade sig senare att Neo hade hjärtfel som kunde vara allvarligt.

Jag vet inte om jag är rädd för detta ultraljud eller inte, nu när jag skriver detta kvällen innan känner jag mig rätt nervös. Jag vet att jag inte har någon anledning att vara det, men det är nog något som sitter i från förra graviditeten. Att vara lite spänd, nervös och orolig. För vi vet inte vad vi kommer att se och kommer vi att se något.

Men det jag vet är att jag litar på personalen, att de tar allt på största allvar och kollar upp saker hellre lite för ofta än en gång för lite. Så jag känner att vi är i trygga händer vad som än sägs på detta besök.

Och vet ni, nu får vi förhoppningsvis också reda på om det är en flicka eller pojke vi väntar på!! Fast efter förra graviditeten litar jag nog mera på min magkänsla än på vad de säger på ultraljudet för skulle vi inte gått på flera ultraljud med Neo hade vi nog blivit riktigt överraskade vid förlossning när det var en liten pojke som tittade ut och inte en flicka som de hade sagt åt oss på ultraljudsundersökningen.

Här har ni en bild på förra ultraljudet.

Vi väntar barn | Gravid vecka 15

Vi väntar barn | Gravid vecka 15

Min ångest som jag berättade om i gårdagens inlägg (LÄNK) grundar sig inte i ingenting utan jag vet varför den finns. Och det tänkte jag berätta lite mera om nu.

När jag var på efterkontroll för graviditeten med Neo fick jag utskriven en hormonspiral, för jag kände att det var det bästa alternativet för mig. Jag hade ju som sagt haft hormonspiral tidigare och varit riktigt nöjd. Tiden gick och vi hade massor med annat att tänka på och att göra. Hormonspiralen lämnade på apotekshyllan.

För ungefär sex månader sedan började vi fundera på om det snart vore dags att skaffa ett syskon till Neo. ”Det går nog inte lika snabbt som sist vi blev gravida” och ”För mig gör det inget om vi blir gravida igen” var några saker som vi sa och funderade på. Den 14 Januari har jag en anteckning i min bullet journal där det står ” Ett syskon till Neo?”

Imorgon går jag in i vecka 16. Vi har ett beräknat datum på 5 Januari.

Min ångest började i vecka 10 och blev allt större och större. För en vecka sedan när vi bestämde oss för att börja berätta åt våra nära och kära hjälpte det lite, ända till frågorna om hur fostret mår kom. Fostret mår bra vad vi än så länge vet och kan se, risken för att denna graviditet ska bli som den förra är minimalt minimal. ( Läs om förra graviditeten här LÄNK) Vi har varit på två ultraljud redan och hjärtat på lillen slår som det ska. Det är det ända som är huvudsaken.

Man kan ju då fundera på varför denna graviditet ger mig ångest…? Jag är inte rädd för att det ska gå dåligt, och som sagt är risken för att det blir en likadan graviditet som den med Neo är minimal. Men jag hann aldrig ha ångest förra graviditeten och inte heller efter förlossningen eftersom det var så intensivt med alla läkarbesök hit och dit. Det kommer väll nu istället.

prestationsångest

prestationsångest

Hej på er, ni som fortfarande kikar in hör trots att det ändå bara ekar tomt på bloggen. Sanningen är att jag har försökt både blogga och vlogga utan framgång, jag har alltid börjat och sedan bara raderat allt och stängt datorn. Varför det blivit så är nog för att jag haft rätt så mycket ångest, prestationsångest rättare sagt. Inte bara med bloggen utan allmänt. Jag har nästan inte läst några bloggar alls, valt att inte kolla på finlandssvenska och mindre YouTubers videor, just för att det känns alldeles för ”nära” och jag känner att det nog skulle trigga min ångest mera. Det har varit så pass att jag fått ångest av att de Jerry städa här hemma, fast jag vet att någon måste ju göra det och jag saknat både motivation och ork.

Så de senaste månaderna har jag bara varit. Sett hur Neo utvecklas och lär sig nytt varje dag, varit hemma med Jerry när han hade semester, vi har börjat renovera sovrummet och varit ut till villan flera gånger. Jag har varit extremt trött.

Idag har jag tagit tag i massor vilket känns bra, jag har ringt hvc, försäkringsbolag och bilverkstad. Nu ska jag snabbt skicka iväg ett mail till Aftis om i höst och angående om ett eventuellt jobb.

Vi hörs imorgon igen.

Börjar läsa på gymnasiet ?

Börjar läsa på gymnasiet ?

När jag gick ut högstadiet gjorde jag valet att inte börja gymnasiet utan på en yrkesutbildning. När jag tre år senare fick medieassistent examen gjorde jag valet att ta ett mellanår. Jag hade förstås blivit varnad för att ta ett mellanår eftersom ett ofta blir till flera. Fyra mellanår senare sitter jag här och har för 20 minuter sedan skickat in en anmälan till Aftis.

I höst ska jag börja läsa på gymnasium. En del av mig kan känna att jag nu dragit vatten över huvudet, hur i hela friden ska jag klara av att läsa till studenten och ännu till på distans?

En av de största orsakerna att jag valde bort gymnasiet efter högstadiet och yrkeshögskolan efter yrkesutbildningen är pga. mina läs- och skrivsvårigheter. Så tanken att börja läsa i höst känns verkligen inte lätt.

Men eftersom jag redan har en yrkesutbildning kommer jag få läsa så mycket eller lite kurser jag vill och känner för. Men jag känner mig nu (eller om 4 månader när det på riktigt börjar) redo för att ta mig an denna utmaning nu när jag har både ork och tid. Jag antar att mycket handlar om att träna upp mina läsvanor igen och så länge motivationen finns tror jag nog det kommer att gå bra fastän tanken på att läsa känns rätt jobbig.

Summering av första månaden med LCHF diet

Summering av första månaden med LCHF diet

Jag har pratat lite om det i en vlogg som du kan se på här (KLICK). Jag gjorde medvetet inte en stor sak av det, eftersom jag var rädd för att inte orka och allt skulle bli en flopp. Jag har heller inte varit tillräckligt påläst och därför inte valt att prata om det. Men nu ska jag summera första månaden (plus några dagar) med LCHF diet.

Lite bakgrundshistoria: Jag har så länge jag minns haft problem med magen. Magknip, svälld och uppblåst, luft i magen och det där med att få panik wc brått som kan komma sådär mitt i allt om jag råkat äta något jag inte tål. Mina magproblem har aldrig riktigt haft någon koppling till något speciellt. Jag har fått problem av nästan allt… förutom vatten… och salt. Haha. Okej, det ÄR inte roligt för ärligt talat är hemskt. Att inte våga äta något utan att veta att det finns en toalett i närheten, eller veta att man ätit det tidigare och att magen klarat det då.

Jag har hört att LCHF varit bra, men varit otroligt skeptisk mot det. Nu i efterhand tror jag att jag varit så skeptisk mot det för att jag endast träffat personer som använt det som en bantningsmetod, för ja som bantningsmetod är den värdelös. Du kan räkna med att gå ner dina extrakilon snabbt men du kan också räkna med att gå upp dem lika snabbt.

LCHF ska vara bra mot mycket och med en snabb googling hittar jag detta:

  • Personer med IBS och oroliga magar kan märka en dramatisk skillnad och bli mycket bättre med denna diet.
  • Blodsockret blir jämnare och därför också jämnare humör.
  • Det ska hjälpa mot epilepsi, speciellt barnepilepsi om mediciner inte räcker. Men också vuxna med epilepsi kan få minska på medicinerna.
  • Har man högt blodtryck kan det bli lägre och stabiliseras med dieten.
  • Eftersom man inte äter socker upplever många att tänderna också blir bättre.

Listan kan göras lång, med detta är en diet som passar de flesta. Såklart kan det finnas personer som detta inte passar för, och nackdelar som jag inte vet om.

Jag tänkte nu summera hur jag upplevt dessa första fem veckor. Var så goda!

  • Mäktig mat. Det första jag märkte var att det var otroligt mäktig mat mot vad jag var van att äta. Nästan så att jag blev lite illamående, men det gick över när jag kom i gång.
  • Jag kände mig mätt! Hela tiden. Jag var nästan aldrig hungrig i början.
  • Törst. Jag var törstig 24/7 den första tiden.
  • Den första veckan var jag väldigt trött och lite yr. Men i veckan två gick det över.
  • I veckan två började jag lukta svett. Galet mycket svett, jag som aldrig svettas eller ens luktar svett under armarna fick panik. Men detta är vanligt och går ofta över. Det gick över någon vecka efter det.
  • Jag sover lättare och minns mina drömmar otroligt bra! Dessutom känner jag mig inte lika död på morgonen när jag vaknar.
  • Jag är inte snål på sötsaker! Förstår ni, jag har inte ätit choklad på 5 veckor!
  • Jag har haft magknip endast två dagar!! Vanligtvis skulle jag ha haft magknip ca 33 av dessa 35 dagarna. Mina magknip dessa dagar beror antagligen på för mycket kaffe.
  • Fuskdagar? Ja, 3st. Första var när jag och Emilia skulle på kaffe i stan jag orkade inte tänka på vad jag istället skulle äta så jag tog en chokladmuffins. När jag var på sjukhuset med Neo åt jag en sötad grekiskyoghurt med kokossmak och i går åt jag ris hemma hos Jerrys föräldrar.
  • Mindre PMS och mensvärk. Ofta varar min pms en vecka (Jerry har föreslagit att vi bygger ett pms-hus ute på gården dit jag får flytta en vecka i månaden. Så ni kanske förstår på vilken grad den är) och sen veckan efter är jag sängliggande pga. mensvärk. Men inte denna månad!
  • Jag tror jag har fått tandsten, jag har aldrig haft tandsten förr inte ens lite och nu mitt i allt är det här…
  • Ja, jag har gått ner i vikt.

Här ser ni lite av mina favoriter just nu.

Kommer jag fortsätta? Ja, likadant som till nu. Hemma kommer jag äta likadant som jag gjort dessa fem veckor. Bjuder någon på mat kommer jag be om att få glutenfritt. Och en fusk dag här och där är okej! Som ni nu läst händer det mycket och ja jag ser helt annorlunda ut. Dessa två bilder jag visar åt er nu har exakt 6 veckors emellan sig. Och som det syns på bilderna känner jag mig lite fräschare, lite piggare och mår lite bättre.

28 januari på brunch hos Fia

11 mars hemma i köket

Har du testat LCHF och passade det dig? Jag lovar att uppdatera er igen om hur det går!

Lugnet efter stormen… eller? | Vihdoinkin rauha maassa… vai ?

Lugnet efter stormen… eller? | Vihdoinkin rauha maassa… vai ?

Oj oj, äntligen hinner jag sätta mig ner och skriva några rader. Som ni har förstått har vi varit på sjukhus, vi (Neo och Jerry) har haft influensa och Neo har haft krupp. Både jag och Jerry har haft mycket krupp när vi var mindre, själv hade jag det otroligt länge. Jag minns ännu när jag vaknat och gått upp till mamma och pappa och låtit som ett söndrigt ånglok mitt i natten. Så det var precis ingen överraskning att Neo också skulle få krupp någon gång. Eftersom det inte gav med sig åkte vi in till sjukhuset och slapp hem efter två dagar, vi hann vara hemma en dag innan vi fick åka in igen. Nu börjar vi äntligen vara friska!

Mamma var till oss igår och umgicks lite med Neo så jag fick städa lite. Dammsuga och reda upp i vardagsrummet, diska undan lite och torka lite damm. Imorgon fortsätter det… Vi ska måla i Neos rum, veckohandla och städa. Vi håller också på att gå igenom våra kläder så det ska vi göra färdigt.

Som ni hör, det är väldigt mycket på gång.

Det har nu också gått över en månad sedan jag började äta en rätt så strikta LCHF kost mot min IBS. Jag sa i min senaste vlogg (KLICK) att jag skulle hålla på såhär i en månad och sedan se om jag kan ändra min kost igen. Kanske testa äta glutenfritt? Eftersom jag uteslutit så mycket nu så vet jag inte egentligen vad det är som min mage inte tycker om. Det jag vet att min mage tycker om denna diet jag har nu och vet inte om jag ens vågar ändra på den. Såhär bra har inte min mage mått på flera år!!

Vill ni ha ett inlägg där jag summerar denna månad med strikt LCHF diet? Med plus och minus och hur jag upplevt det?

//Oi oi, vihdoin ehdin istua alas ja kirjoittaa pari riviä. Meillä ( Neolla ja Jerryllä) on ollut inflienssa. Neolla on myös ollut kurkunpään tulehdus ja siksi olemme ollut sairaalassa. Ensin olltiin pari päivää ja päästiin kotia. Ehdimme olla kotona pari päivää ennenkö oli pakko mennä takaisin sairaalaan koska Neon hengitys ei vieläkään kuulostanut hyvälltä. Nyten hän kuoitenkin on terve, onneksi!

Äiti tuli meille eilen illalla vihdyttämään Neoa vähän, niin että sain imurolitua, tiskattua ja pyhittyä vähän pölyä. Huomenna siivous jatkuu… Meillä on vielä maalattavaa Neon huoneessa, pitää käydä kaupassa ostamassa viikon ruuat ja siivota. Me käydään myös kaikki vaatteet läpi ja on vähän vielä jäljellä!

Tehän kuulette, on paljon meneillä.

Nytten on myös mennyt yli kuukauden siitä kun aloitin LCHF dietin. Minulla on aina ollut vatsan kanssa ongelmia ja tämän kuukaunden aikana melkein kaikki vaivat ovat ollet poissa, ihan kun niitä ei ikinä olisi ollutkaan. Kuukausi sitten sanoin että syön näin kuukauden ja katson sitten mitä teen, joss vaikka alkaisin syömään gluteenitonta, mutta en tiedä joss uskallan… Näin hyvin vatsani ei ole voinut vuosiin!!

Haluetteko postauksen missä kerron mielipiteeni ja plussat & miinukset tässtä ensinmäisestä kuukaudesta LCHF dietillä?