Browsed by
Kategori: Personligt

Lugnet efter stormen… eller? | Vihdoinkin rauha maassa… vai ?

Lugnet efter stormen… eller? | Vihdoinkin rauha maassa… vai ?

Oj oj, äntligen hinner jag sätta mig ner och skriva några rader. Som ni har förstått har vi varit på sjukhus, vi (Neo och Jerry) har haft influensa och Neo har haft krupp. Både jag och Jerry har haft mycket krupp när vi var mindre, själv hade jag det otroligt länge. Jag minns ännu när jag vaknat och gått upp till mamma och pappa och låtit som ett söndrigt ånglok mitt i natten. Så det var precis ingen överraskning att Neo också skulle få krupp någon gång. Eftersom det inte gav med sig åkte vi in till sjukhuset och slapp hem efter två dagar, vi hann vara hemma en dag innan vi fick åka in igen. Nu börjar vi äntligen vara friska!

Mamma var till oss igår och umgicks lite med Neo så jag fick städa lite. Dammsuga och reda upp i vardagsrummet, diska undan lite och torka lite damm. Imorgon fortsätter det… Vi ska måla i Neos rum, veckohandla och städa. Vi håller också på att gå igenom våra kläder så det ska vi göra färdigt.

Som ni hör, det är väldigt mycket på gång.

Det har nu också gått över en månad sedan jag började äta en rätt så strikta LCHF kost mot min IBS. Jag sa i min senaste vlogg (KLICK) att jag skulle hålla på såhär i en månad och sedan se om jag kan ändra min kost igen. Kanske testa äta glutenfritt? Eftersom jag uteslutit så mycket nu så vet jag inte egentligen vad det är som min mage inte tycker om. Det jag vet att min mage tycker om denna diet jag har nu och vet inte om jag ens vågar ändra på den. Såhär bra har inte min mage mått på flera år!!

Vill ni ha ett inlägg där jag summerar denna månad med strikt LCHF diet? Med plus och minus och hur jag upplevt det?

//Oi oi, vihdoin ehdin istua alas ja kirjoittaa pari riviä. Meillä ( Neolla ja Jerryllä) on ollut inflienssa. Neolla on myös ollut kurkunpään tulehdus ja siksi olemme ollut sairaalassa. Ensin olltiin pari päivää ja päästiin kotia. Ehdimme olla kotona pari päivää ennenkö oli pakko mennä takaisin sairaalaan koska Neon hengitys ei vieläkään kuulostanut hyvälltä. Nyten hän kuoitenkin on terve, onneksi!

Äiti tuli meille eilen illalla vihdyttämään Neoa vähän, niin että sain imurolitua, tiskattua ja pyhittyä vähän pölyä. Huomenna siivous jatkuu… Meillä on vielä maalattavaa Neon huoneessa, pitää käydä kaupassa ostamassa viikon ruuat ja siivota. Me käydään myös kaikki vaatteet läpi ja on vähän vielä jäljellä!

Tehän kuulette, on paljon meneillä.

Nytten on myös mennyt yli kuukauden siitä kun aloitin LCHF dietin. Minulla on aina ollut vatsan kanssa ongelmia ja tämän kuukaunden aikana melkein kaikki vaivat ovat ollet poissa, ihan kun niitä ei ikinä olisi ollutkaan. Kuukausi sitten sanoin että syön näin kuukauden ja katson sitten mitä teen, joss vaikka alkaisin syömään gluteenitonta, mutta en tiedä joss uskallan… Näin hyvin vatsani ei ole voinut vuosiin!!

Haluetteko postauksen missä kerron mielipiteeni ja plussat & miinukset tässtä ensinmäisestä kuukaudesta LCHF dietillä?

Vad som hände med bloggen / Mitä blogilleni oikein tapahtui

Vad som hände med bloggen / Mitä blogilleni oikein tapahtui

(Suomeksi ↓ )

Hej, jag är skyldig er en förklaring. Jag höll på med nouw’s 30 dagars challenge och sen slutade jag mitt i och det blev tyst här. Lite för länge. 20 dagar för att vara exakt.

Jag såg fram emot att uppdatera varje dag under en månadstid och jag jobbar som sagt bättre under lite press. Jag hade stora planer för de 30 dagarna. Få in en rutin att blogga varje dag, satsa på bilderna och innehållet.

Men, det blev för mycket. Vårat internet slutade fungera, vårat barn slutade sova och var väldigt oroligt och mitt ork tog slut. Sen blev vi sjuka och igår var vi till sjukhuset med Neo som fick hög feber och hosta, han mår bättre idag. Så härifrån kan det bara bli bättre!

//Hei, mitäs teille kuuluu? Minulla oli nouwn 30 päivää haaste kesken kun lopetin blogin päivittämisen. Siitä on jo 20 päivää kun viimeksi kirjoitin tänne postauksen. Minulla oli suuria suunnitelmia haasteelle :parempia kuvia, enemmän ja parempia postauksia.

Mutta samaa aikaan kun haaste niin tapahtui paljon muutakin… Meidän netti lakkasi toimimasta, meidäv vauva ei enään nukkunut hyvin ja oli erittäin levoton ja surullinen, ja meille tuli flunssa. Eilen käytiin Neon kanssa sairaalassa, kuume nousi ja kauhea yskä. Hän voi paremmin tänään, onneksi. Tästä voi vain mennä parempaan suuntaan!

January Habit Tracker And Sleep Log

January Habit Tracker And Sleep Log

(Suomeksi ↓ )

Sen jag började med min bullet journal i oktober har jag haft en habit tracker varje månad. De ser ganska likadana ut varje gång. För mig är det motiverande att ha en sådan för jag vill ju ha så många kryss som det går! Förutom på tvätta håret punkten, där vill jag max ha fem stycken. Haha. Sminka mig punkten är där för att jag oftast bara går hemma i mjukis kläder och behöver lite motivation för att fräscha upp mig ibland och inte se ur som skräp.

Ajattelin näyttää teille minun bullet journalin tänään, tai osan siitä. Tässa on tammikuun habit tracker. Minulla on ollut habit tracker joka kuukaus lokakuusta asti kun ailotin bullet jouranlini. Ne nätyyää aina aika samallta mutta minun mielestä on kuitenkin kiva että ne on siellä. Miksi minulla on habit tracker? Koska se motivoi minua tekemään aisoita. Minähän haluan niin monta ruksia kun mahdollista! Paitis Pestä hiukset rivissä, siellä haluaisin maksimissaan viisi.

Så jag tänkte nu summera min Januari Habit Tracker:
Bäddat sängen: 1
Stiga upp före kl 9: 8
Inte använt pengar: 15
Tvätta/hänga upp:11
Diska – tömma/fylla: 12
Motionera: 5
Styrketräna:7
Tvätta håret: 6
Sminka mig: 3
Blogga: 21
Youtube:3
Instagram: 16
Inte äta godis: 27
Läsa nyheter: 18

Ajattelin antaa teille yhteenlaskun tammikuusta:
Petasin sängyn: 1
Nousin ennen klo 9: 8
En käyttänyt rahaa : 15
Pesin pyykkiä/ laitoin kuivaamaan : 11
Täytin/tyhjäsin tiskikoneen: 12
Kuntoilin: 5
Voimaharjoittelin: 7
Pesin hiukset: 6
Krijoitin blogia : 21
Youtube : 3
Instagram : 16
En syönyt karkkia 27
Luin uutisia: 18

För första gången fick jag också fyllt hela min sömn logg! Och ja på den ser vi att jag oftast går och lägger mig vid 12 och stiger upp 10. Och motivationen för de fina kryssen försvann rean i mitten av månaden.

Ensimmäistä kertaa sain myös kokonaan unipäiväkirjan täyteen! Kuten näkyy menen yleensä nukkumaan 12 ja herään kymmenen maissa. Ja hienojen ruksien motivaatio hävisi kesken.

Såhär fick februaris första sidor se ut. Översikt, utmaning, habit tracker och ruta för utgifter.

Tällät helmikuun ensinmäiset sivut nätyyää. Yleiskatsu, haaste, habit tracker ja ruutu kustannukseille.

Tar upp träningen igen / Aloittaa treenamisen uudestaan

Tar upp träningen igen / Aloittaa treenamisen uudestaan

(Suomeksi ↓ )

Det finns några saker som ligger på den röda listan när det gäller vad man ”får blogga om”. En av sakerna som står på den listan är träning. Man får inte få någon att känns sig ”tjock” eller dålig. Man får heller inte skryta för mycket om man gått ner i vikt eller hur många gånger man går på gym och vad man gör där.

On monta asiaa mistä ”ei saisi” korjoittaa, tällä listalla on monta eri asiaa ja yksi niistä on treeni. Ei saa olla liian ylpeä siitä miten monta kertaa käy salilla tai mitä siellä tekee. Ei saa kirjotiiaa miten paljon on laihtunut, koska joku voi ottaa mieleensä. Valitettavasti.

Men jag bryr mig inte mera. Många som läst min blogg länge vet att jag har tränat med Pt, men det är redan två år sedan. 28.2 2016 hade vi första träffen. Ni kan läsa mera om det här (KLICK). Det är något jag faktiskt rekommenderar, har ni lite extra pengar över och gillar att träna eller vill komma igång med träningen? Skaffa Pt! Jag tränade med pt 2 gånger i månaden under ett halv år och det är jag glad över. Om jag skulle jobba nu skulle jag säkert börja igen.

Mutta en jaksa välittää siitä enään. Olen ennen kirjoittanut siitä kun minulla oli Pt, mutta siitä on jo kaksi vuotta. Kaivoin eilen esiin kaikki paperit mitä silloin sain kun treenasin Pt:n kanssa. 28.2 2016 aloitettiin, tapasimme kaksi kertaa kuukaudessa puolen vuoden ajan. Suosittelen! Joss sinulla on vähän ekstraa rahaa niin kokeile! Joss minulla olisi rahaa siihen niin aloittaisin heti uudestaan.

Igår sökte jag fram alla papper som jag fick under tiden vi tränade ( tränings programmen jag fick då följer alltid med i gymväskan). Så nu ska jag skriva matdagbok i en vecka och ikväll blir det ett muskelkonditions test för att se på vilken nivå jag är. Jag har ju som sagt en graviditet bakom mig och inte tränat ordentligt på över ett år. Jag känner mig taggad för för tillfället tycker jag det är roligt att träna och så ska det vara också.

Tänään aloitin ruokapäiväkirjan, ja sitä aijon korjoittaa viikon. Vain että nään mitä oikeen syön ja mitä pitäisi syödä vähemmän ja mitä enemmän. Kohta olen menossa salille ja siellä odottaa lihaskunto testi. Haluan tietää millä tasolla olen, minullahan on yksi raskaus takana ja en ole treenannut kunnolla yli vuoteen. Voin sitten tehdä toisen testin parin kuukauden päästä ja katsoa onko tuloksia tullut.

Här är några tips från mig om du vill börja träna:

  • Har du försökt börja träna förr men misslyckats efter några veckor redan? Tänk efter hur du gjorde då, började du för hårt eller hade du för slapp inställning?
  • Man ser inte alltid resultat genast, ibland tar det tid.
  • Jämför dej aldrig med någon annan. Jämför dej endast med dej själv. Gör muskelkonditions test, eller skriv upp hur långt du orkar springa nu och kolla igen om en månad!
  • Skriv upp! Skriv upp hur mycket vikter du använder och hur många reps. Nästa gång du går till gymmet kommer du inte minnas om du hade 15 eller 25 kg.
  • Prova olika tränings former gym passar inte alla. Prova yoga, lagsporter eller varför inte ridning eller löpning.
  • Gör tid för din träning, kollar du en timme mindre youtube eller vaknar du en timme tidigare för att hinna? Det är ditt beslut.

Tässä pari vinkkiä joss haluat aloittaa treenamisen:

  • Oletko yrittänyt aloittaa ja antanut periksi? Mieti miten teit, aloititko liian kovaa vai otitko liian easysti?
  • Aina ei tulokset näy heti, välillä se ottaa aikaa.
  • Älä ikinä vertaa itsesi kenenkään muuhun kuin itseesi. Te lihaskunto testi ja kirjoita ylös kuinka kauan jaksat juosta, ja tee sama kuukauden päästä. Onko tuloksia tullut?
  • Kirjoita ylös! Kuinka monta kiloa ja kierrosta. Seuraavan kerran kun menet salille et enään muista joss oli 15 vai 25 kiloa tangolla.
  • Kokeile eri lajeja, salilla treenaminen ei sovi kaikille. Olisiko yoga, ratsastus tai vaikka uinti sinun juttu?
  • Tee treenille aikaa. Misstä löydät sen? Heräätkö aamulla tunnin aikasemmin vai katsotko mielummin tunnin vähemmän sarjoja?
Dagens besök hos neurologen

Dagens besök hos neurologen

Vet ni, det senaste året har jag sprungit konstant på sjukhuset. Förra januari hade jag tid till neurologen och sen fick vi tid till genetiker, jag tog DNA-tester och ultraljud på njurarna. Sen är det alla rådgivnings besök, läkarbesök och ultraljud som kom med graviditeten. När Neo föddes fortsatte läkarbesöken i en intensiv fart, men som nu sakta håller på att avta.

Förra veckan var jag på magnetröntgen och EEG undersökning och idag hade jag tid till neurologen. Vet ni vad han sa? Han sa ”Jenni, vi stänger boken här och nu.” Ni kan inte ana hur lättad jag är!

Jag har gått på mediciner sen jag var sju år, när jag var 14 år och gick skriftskolan började jag må väldigt dåligt av dem. Jag slutade ta mina mediciner mot epilepsi. Jag försökte flera gånger börja ta dem på nytt, men för varje gång började jag må sämre. Jag kände inte igen mig själv, folk runtomkring mig kände inte igen mig. När jag då sa till min neurolog att jag ville byta medicin fick jag svaret ”Nej, den här medicinen fungerar på dej. Det är den bästa medicinen om man tänker på kommande graviditeter osv.” Jag var då 16-17 år och hade inga alls planer på att bli gravid. Så jag slutade, slutade äta medicin och ljög på kommande kontroller att jag tagit dem. De var fel av mig, men tänkte de inte lyssna på mig så tänkte jag inte lyssna på dem.

Förra januari vid neurologen, en neurolog jag aldrig träffat förr, kastade jag alla korten på bordet. Jag är gravid, jag äter inte medicin och har inte gjort det på 6 år heller, jag tänker inte fortsätta på den medicinen som skrivs ut till mig och jag tänker inte börja på någon ny nu heller under graviditeten. Och för första gången satt den en person som förstod mig på andra sidan bordet. Han sa ”okej”. Han satte sig inte emot mig och ställde inga dömande följdfrågor.

Vi kom överens om att vi träffas om ett år igen. Idag gick jag dit igen, nervös. Jag hade ställt in mig på att det skulle sitta en dömande man på andra sidan bordet som det alltid har gjort. Men där satt samma glada man som jag träffade för ett år sedan. Han berättar svaren för EEG undersökningen och visade och förklarade magnetröntgen bilderna. ” För vissa är detta en sjukdom och för andra är det vara en egenskap” sa han. Idag fick jag alltså beskedet att jag får sluta gå på årliga kontroller och jag behöver inte börja med några nya mediciner!

Är jag nu friskförklarad? Nej, det är jag inte. Min sjukdom sitter i generna, jag kan inte bli frisk från den. Men för tillfälle stör den inte mig och den behöver inte följas upp mera. Vi kom överens om att jag tar kontakt om det visar annat.

Idag är jag så glad! Det känns verkligen som att allt håller på att vända mot det bättre nu.

Bucket list 2018

Bucket list 2018

Det närmar sig 2018 och jag tänkte dela med mig av mina nyårs mål och löften. Här har jag sammanfattat dem i 26 punkter och många av dem vet jag att jag kommer göra och klara av och måna av dem är där för att motivera mig. 2018 ska jag bli en lite bättre version av mig själv.

Gymma minst två gång i veckan.
Äta mera vegetariskt.
Ha en godisdag i veckan.
Jobba med min självkänsla och självförtroende.
Unna mig minst 12 behandlingar. Ansiktsbehandling, massage, fixa naglarna…
Läsa och lyssna på mera böcker.
Tvätta håret mindre än 100 gånger.
Få hjälp mot min galna PMS (PMDS?).
Skriva dagbok.
Jobba för att känna mig piggare.
Läsa mera nyheter.
Skaffa en ny tatuering.
Köpa lägenhet.
Tapetsera och måla om.
Renovera duschen.
Bli bättre på att höra av mig till familj och vänner.
Fixa Neos 1 års kalas.
Satsa mera på bilderna till bloggen.
Fixa tidsinställda inlägg till dagarna jag inte hinner blogga.
Bli bättre på att uppdatera Instagram.
Ladda upp 100 videor på Youtube.
Slå mitt besöksrekord på bloggen.
Blogga mera personliga inlägg
Göra 2018 till mitt blogg år
Satsa på så lokala produkter och tjänster som möjligt.
Shoppa mindre nytt och mera på loppis.
Satsa på kvalité. Hellre få bättre kläder och produkter än många dåliga och spontana köp.
Köpa ny dator.

Gott Nytt År ♥

Svar på fråga – Hur mår han nu

Svar på fråga – Hur mår han nu

Oj så mycket fina kommentarer jag fick igår. Tack snälla ni. Dethär var jag inte alls berädd på.

Jag fick också frågor om hur Neo mår nu och det tänkte jag snabbt kommentera här. Neo mår bra, vi går fortfarande på kontroller med jämna mellanrum. Under graviditeten gick vi med två veckors mellanrum, när han föddes med en månad mellan kontrollerna. Nu är han fyra månader och allt är fortfarande stabilt. Vi har läkartid på lördag och för hoppnings vis kan vi minska i kontrollerna till varannan månad istället. Han mår alltså bra, eller så bra som han kan må.

Har ni frågor får ni gärna ställa dem, antingen här på bloggen eller privat (man kan skicka meddelanden till mig på min facebook sida). Vill du annars bara höra av dig och prata går det också.

Eftersom jag inte bloggar mycket on Neo kan jag länka relevanta inlägg här:

  • Här är inlägget jag skrev i vecka 34 om min graviditet LÄNK
  • Ett inlägg om hur jag kännde att pendla mellan Vasa och Helsingfors LÄNK
  • Jag har också skrivit ett inlägg om varför neo inte synns på min blogg LÄNK
  • Sen sista inlägget jag vill länka till är efter förra helsingfors besöket LÄNK
Att få besked om att sitt barn kanske inte överlever.

Att få besked om att sitt barn kanske inte överlever.

Igår var det ett år sedan jag plussade. Jerry stod i köket och fixade morgongröten och jag smög in på wc för att ta testet. Såklart var det ett sådant Clear blue digital som redan kan visa positivt i vecka 1-2. För så nyfiken var jag. Varför vänta längre liksom? Det var just det som det stor på stickan Gravid Raskaana 1-2. Sen gick jag in till köket och visade den åt Jerry. Vi sa inget. Vi kramades. Jag la mej ner på sängen lite i panik och undrade vad ska jag göra nu?! Hur gick det såhär snabbt ?! Vi var glada och såklart var var det jätte spännande.

Fram till 12 graviditets veckor är det störst risk att få missfall. Under den tiden försökte jag lugna mig själv med att om det blir missfall så är det meningen. Då är något fel och bebisen skulle heller inte klara sig efter födseln. Att missfall var ett naturligt sett av kroppen att göra sig av med foster som inte skulle klara sig utanför livmodern. Det fungerade bra att tänka så för mig i alla fall.

 

”Om det blir missfall så är det meningen. Då är något fel och bebisen skulle heller inte klara sig efter födseln.”

 

Veckorna gick. Mitt i allt var vi redan i 20 graviditets veckor och det var dags för det andra ultraljudet. Det var nu som det skulle kollas så att allt var bra där inne, att alla mått stämmer med det normala så att säga. Allt såg bra ut, men läkaren ville ha in mig igen efter några veckor för säkerhetsskull. Vi gick på kontrollen och en vecka efter det blev vi skickade till Åbo för kontroll. ”Det är säkert inget farligt men de finns en expert där som vi vill att ska kolla” Väl i Åbo när jag legat på britsen i nästan en timme om inte mera så berättar läkaren och barnkardiologen att vi måste till Helsingfors. Man såg redan nu att fostret hade ett hjärtfel och läkaren berättade att detta kunde vara allvarligt.

19 Juni 2017 nästan ett halv år sedan så ligger jag på britsen i Helsingfors. Barnkardiologen nynnar för sig själv medan han koncentrerar sig på skärmen. När han är klar säger han ”Det ser inte bra ut. Det finns en risk att barnet inte överlever en förlossning.” Han säger också att det endast hittas liknande hjärtfel 2-3 gånger om året i Finland och att de inte har mycket erfarenheter av såna. Han berättar att barnet måste födas med kejsarsnitt och att han inte ens vågar säga hur stor chansen är att barnet överlever. Sen gick vi två månader och väntade, ovetande om våran lilla bebis skulle överleva förlossningen. Såklart gick vi på kontroller, ofta. Allt såg bara ”likadant ut” och vi måste vänta och se.

 

”Det ser inte bra ut. Det finns en risk att barnet inte överlever en förlossning.”

 

Det här är inget jag eller vi berättat åt många. Det är bara för att vi inte ville eller orkade bära på någon annan oro. Vi orkade just och just med våran egna. Vi övertalade oss att det kommer gå bra. Vi berättade också åt dem som visste att vi åkte fram och tillbaka mellan Helsingfors att det kommer gå bra. Och det gick bra.

 

”Vänta på dagen som antingen kommer bli den bästa i ens liv, eller den sämsta.”

 

Men att få ett sådant besked, att ens bebis kanske inte överlever. Bara de som har varit med om det kan förstå hur det känns. Och att sedan gå med barnet så nära sig hela tiden och vänta. Vänta på dagen som antingen kommer bli den bästa i ens liv, eller den sämsta. Många upplevde mig nog som stark under den här tiden och det var jag. Idag skulle jag nog inte vara lika stark. Som de fösta 12 veckorna intalade jag mig själv att överlever han inte, då är det inte meningen att han ska göra det heller. För då kommer han inte klara sig i ett normalt liv.

Varför jag väljer att skriva ett inlägg om detta idag är för att jag äntligen är redo. För att jag vet att folk funderar vad som pågick och fortfarande pågår. För dem som får samma besked som mig. Och för att visa att det kan gå bra.

#DAMMENBRISTER

#DAMMENBRISTER

Idag 29.11 2017 bryter vi tystnaden. Över 6000 kvinnor skrev under och över 800 berättelser delades. 

Gå in på http://www.astra.fi/dammenbrister/ <- länk.

En gång i timmen publiceras 4 berättelser som dessa modiga kvinnor delat med sig av. Läs dem. Tänk efter. Nu ändrar vi på saker.

Kom i håg, det händer närmare än du tror. Det kan vara din dotter, din flickvän, din sambo, din kompis eller till och med din mamma.

När tröttheten slår på

När tröttheten slår på

Söndag 26 november. Jag är trött. Idag vaknade vi kl 07 av att inte Neo hade väckt oss ännu, när han sedan vaknade fick han mat på tuttflaska och Jerry åkte till jobbet. Jag och Neo somnade om och vaknade halv tolv. Jag har frågat Jerry säkert 22 gånger hur han jobbar imorgon för jag minns inte vad han svarar.

Nästan hela dagen har jag legat i sängen, trött och med sjuk mage och rygg pga mensvärk. Det ända jag orkat göra idag är att klippa en Youtube video som kommer upp i morgon och nu på kvällen hämta lite fisk från mamma som moffa fiskat. Jag är så trött så jag minns heller inte vad vi pratade hos mamma.

Ännu tröttare blir jag när jag kollar på nästa vecka i min kalender.

  • Måndag – Mamma barn träff vid rådgivningen i Smedsby. Jag vill inte åka, jag vill inte prata om mina graviditets och förlossnings upplevelserr. Jag känner att de har varit tillräckligt jobbiga för mig redan och jag skulle gärna glömma bort en del
  • Tisdag – Neo har fysioterapeut, igen.
  • Onsdag – Sitter vi i bilen halva dagen för vi kör ner till Helsingfors
  • Torsdag – Dagen kommer spenderas där på barnkliniken hela dagen
  • Fredag – Vi kör hem halva dagen, förhoppningsvis via Ikea!
  • Helgen – Tänker inte planera in något alls. Det ända som ska planeras in då är hemma mys. För mig själv, Neo och Jerry.

Jag inser nu att det säkert låter som att jag är trött pga Neo när man ser nå min kommande vecka. Men vet ni, jag är mera än gärna trött får att han ska må bra. Men jag tror jag håller på landar efter min graviditet nu, för som jag sa var den inte alls lätt. Men vi kan prata mera om den sedan!

Nu ska jag äta kvällsmål och lägga mig i sängen för att gå och sova. Kram.