Här sitter vi igen, på tåget ner till Helsingfors.

Här sitter vi igen, på tåget ner till Helsingfors.

Här sitter vi igen, på tåget ner till Helsingfors. Det är tröttsamt att åka fram och tillbaka, det var inte ens en vecka sedan vi var där sist.
Jag vet. Jag borde bara glad för den hjälp vi får och att vi tas på så stort allvar. Jag borde vara glad att de håller koll på allt, och vill förbereda sig så mycket som möjligt innan lilla N kommer till världen.
Jag är glad. Jag är glad för allt de gör för oss, glad för att vi bor i Finland och har möjlighet till den sjukvård som finns här. Glad för att de på Vasa centralsjukhus skickade oss vidare för säkerhets skull och glad för hur bra vi blir bemötta på sjukhuset i Helsingfors. Jag är glad för att vi får vård på svenska där.
Men fastän jag är glad för allt detta, blir det lite mycket ibland.
Stress och oro som blir till panik. Viljan att ge upp kommer och går. Men jag är inte ensam, vi är inte ensamma. Vi har stöd och folk runt omkring oss lyssnar, förstår och stöder oss så mycket de bara kan. Och det är vi otroligt tacksamma för.

Lilla söta N, vi längtar så efter dej.
Ibland gör mina hjärnspöken fällor som jag faller i och allt känns hopplöst men desto starkare stiger jag upp igen.

One thought on “Här sitter vi igen, på tåget ner till Helsingfors.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *