Hur det gick med min bucket list 2018

Hur det gick med min bucket list 2018

Dags att välkomna 2019 här på min blogg också. Det blir ingen års resumé för 2018 här på bloggen i år men jag tänkte vi kunde kolla hur det gick för mina mål jag hade för året. 

Sista december 2017 publicerade jag min bucket list med både lite större och mindre mål:

Gymma minst två gång i veckan. – Denna punkt började bra, jag gick på mamma bootcamp och gick till gymmet regelbundet, sen blev jag gravid igen och tappade orken helt.
Äta mera vegetariskt. – Det blir nog en check på denna! Iallafall nu mot slutet av året har jag valt en del vegetariska alternativ.
Ha en godisdag i veckan. – Inte heller denna klarade jag av, men eftersom jag åt en tid enligt lchf innan jag blev gravid har det blivit mycket mindre godis än vad det hade kunnat vara.
Jobba med min självkänsla och självförtroende.- Bara att ha varit mamma i över ett år nu har gjort mig mycket stabilare, men min andra graviditet gjorde mig också extremt otrygg i mig själv. Så denna punkt får nog en halv check av mig.
Unna mig minst 12 behandlingar. Ansiktsbehandling, massage, fixa naglarna… – Hade jag haft ekomomi hade denna nog fått en check, tyvärr blev det bara 3. Hoppas på flera nästa år.
Läsa och lyssna på mera böcker. – Jag läste ut nästan en bok men jag har lyssnat på en hel del faktiskt!
Tvätta håret mindre än 100 gånger. – Denna klarade jag faktiskt av! Jag kan inte ge er ett antal på hur många gånger jag tvättade mitt hår men för det mesta blev det en gång i veckan och max två gånger.
Få hjälp mot min galna PMS (PMDS?). – Eftersom jag blev gravid igen så försvann detta problem, får se om det kommer tillbaka ännu värre när bebisen är född.
Skriva dagbok. – Jag köpte en dagbok, skrev av mig några gånger och den lämnade sedan i lådan.
Jobba för att känna mig piggare. – Lchf gjorde mig mycket piggare.
Läsa mera nyheter. – Check på den.
Skaffa en ny tatuering. – Nepp, ingen sådan.
Köpa lägenhet. – 3 April 2018 köpte vi våran lägenhet!
Tapetsera och måla om. – Vi har ett rum som inte är klart och där är det bara en fondvägg som ska målas om, resten fick vi klart!Renovera duschen. – Check! Det äckliga duschskåpet är äntligen borta!
Bli bättre på att höra av mig till familj och vänner. – Tyvärr tror jag att jag blivit ännu sämre på att höra av mig…
Fixa Neos 1 års kalas. – Check!
Satsa mera på bilderna till bloggen. – Detta är en punkt som gick bra i början men som jag efter en tid inte hade ork och tid med…
Fixa tidsinställda inlägg till dagarna jag inte hinner blogga. – Samma svar som på målet innan.
Bli bättre på att uppdatera Instagram. – Det blir tyvärr samma svar här
Ladda upp 100 videor på Youtube. – Nej inte ens nära…
Slå mitt besöksrekord på bloggen. – Det gjorde jag nog när jag skrev detta blogginlägg i augusti, iallafall är det årets mest lästa inlägg.
Blogga mera personliga inlägg – Ja det skulle jag nog säga att jag gjort.
Göra 2018 till mitt blogg år – Nej inte riktigt, men jag har satsat mera på bloggen och flyttat den till wordpress nu i slutet av året och i början satsade jag väldigt mycket p bloggen.
Satsa på så lokala produkter och tjänster som möjligt. – Jag skulle nog ändå lägga en check på denna.
Shoppa mindre nytt och mera på loppis. – Likadant här.
Satsa på kvalité. Hellre få bättre kläder och produkter än många dåliga och spontana köp. – H(är igen kommer hemmavårdsstödet emellan… Behöver man något genast finns det inte tid att spara flera månader för att ha råd…
Köpa ny dator. – Check på den!

15 + några halvt avklarade av 28 mål känner jag mig ändå helt nöjd med!

Att vänta på ”en till”

Att vänta på ”en till”

Klockan är 4.30 och jag sitter på wc-golvet med Neo på pottan framför mig. Funderar om det är magen eller tänder som bråkar den här gången, kanske har han ont i halsen för han var ju så hes igår… Men hans röst låter bättre redan nu. Neo har varit vaken sedan klockan tre tror jag, jag vet inte. Det jag vet är att Jerry som ska på jobb idag steg upp med Neo redan mycket tidigare än vad jag gjorde. Jerry skickade jag tillbaka och sova för en halv timme sen, så att han ska orka. Jag kan sova idag på dagen.

Jag googlar när närmsta apoteket öppnar, när butiken bredvid apoteket öppnar och när närmsta matbutik öppnar. Funderar på vad som är smartast? Åka tidigare för att bara köpa russin och något annat som kanske sätter igång magen, eller borde jag vänta och samtidigt gå via apoteket och köpa värkmedicin…

De här är exempel på situationer jag inte får prata om mera. Eller jag får prata om dem, men absolut inte låta trött eller missnöjd över dem ”för jag ska ju faktiskt ha en till” som folk ofta så fint formulerar sig. Eftersom jag är gravid och vi ska ha ett till barn (en liten bebis som folk per automatik räknar med att  kommer bli jobbig), så har jag inte rätten att vara trött och missnöjd över situationer. Jag kan inte mera säga att jag hoppas Jerry har fått Neo att sova innan jag kommer hem en kväll, för jag ska ju ha en till.

”Men som alla barn har han bättre och sämre kvällar”

Neo är inte jobbig. Han har sällan sådana här nätter, för att vara ärlig så är det säkert första gången på 16 månader. Första någonsin. Han är heller inte jobbig att lägga och sova för natten, oftast går det riktigt bra. Men som alla barn har han bättre och sämre kvällar. Fast det inte är jobbigt att lägga Neo och sova kan det ändå vara lite skönt att komma hem en kväll när han redan sover. Men det får jag inte tycka som mamma, som en gravid mamma som faktiskt ska ha en till. Som folk tror att de måste påminna mig om: att jag faktiskt ska ha en till, ifall om jag kanske glömt bort det eller om jag kanske kommer ändra mig och inte vill ha en till mera. För det blir extremt jobbigt med en till, det har folk också varit noga med att berätta för mig.

”Snälla, låt mig tycka att vissa situationer är lite jobbigare än andra

Snälla, låt mig tycka att vissa situationer är lite jobbigare än andra. Låt mig prata om föräldralivet och räkna inte med att jag berättar allt. Låt mig få en till utan att göra det till världens jobbigaste grej, för vi vet inte. En till har inte kommit till världen ännu, kanske blir det jobbigt kanske inte. Och om det blir jobbigt, so what. Man behöver inte upplysa om det då heller, hur lätt det skulle vara med bara en.Här är en bild från augusti som @emmasphotpgraphics tog under Neos ettårs fotografering

Julen flyttade in

Julen flyttade in

Julen flyttade in hos oss idag. Först hade jag tänkt att vi nog skulle skippa julen helt och hållet i år. Vi bestämde redan på hösten att stanna hemma och inte åka ut till våra familjer som vi brukar. Inte för att vi inte vill fira jul med dem, utan för att det helt enkelt blir alldeles för stressigt att pussla ihop. Ännu till med en ettåring och som höggravid. Vi vill helt enkelt minska på stressen.Men idag begav vi oss ut för att köpa julklappar och nu är alla förutom två inhandlade! Samtidigt plockade vi också med oss lite nytt julpynt och när vi kom hem började vi fixa för fullt. Tror inte att julgranen någonsin varit uppe såhär tidigt hemma hos oss. Vi får se hur länge den står kvar (hoppas till julafton iallafall), Neo var nämligen väldigt imponerad och intresserad av den och alla julgransbollar. Vilket vi förstås visste att han skulle vara och därför också tänkt att skippa granen helt och hållet. Tomtarna hittar vi också hela tiden på nya ställen.

Jag mår förresten bra. Idag är första dagen på länge som jag inte har mått illa eller fått plötsliga spy reflexer, dessutom har mitt blodtryck varit normalt hela dagen. Imorgon har jag kontroll hos mödrarådgivningen.

 

Graviditetsvecka 37

Graviditetsvecka 37

Idag välkomnar vi graviditetsvecka 37 ( 36+0) och det betyder att det nu endast är 28 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum och att 90% av graviditeten är avklarat! Ni som har följt min vlogmas (länk) vet att jag mått ganska illa nu i nästan en hel veckas tid.

Eftersom jag hade havandeskapsförgiftning förra graviditeten ringde varningsklockorna ganska tidigt den här gången, speciellt när illamåendet inte mera var det ända symptomen utan också samlade jag på mig rejäla mängder vätska under bara en natts tid. Så jag fick ett extra besök hos rådgivningen för att kolla upp blodtryck och proteiner.

Allt visade ändå att det inte var havandeskapsförgiftning, proteinerna hade sjunkit och blodtrycket var ungefär det samma som det varit hela graviditeten 111/74. Så jag fick pusta ut och åka hem igen.

Igår kväll kom huvudvärken, en huvudvärk som påminner om när migränen smyger sig på. Så jag tog en värkmedicin innan jag gick och la mig till natten, i morse var huvudvärken fortfarande kvar. Idag kände jag även att min puls och antagligen blodtrycket var högre än normalt. Vilket jag hade helt rätt i 147/94.

Jag har nu lånat hem en blodtrycksmätare av en bekant för att följa med lite och mår jag likadant lovar jag att ringa in till förlossningen och fråga om råd. Kanske en extra koll innan nästa tisdags rådgivningsbesök vore bra.

Nu ska jag mysa med Neo en stund innan han ska krypa ner under täcket för att sova. Men först ska jag dricka upp mitt hallonbladste.

 

Det sista ultraljudet

Det sista ultraljudet

Då var det sista ultraljudet avklarat, allt ser fortfarande bra ut vilket känns skönt. Vi har denna gång varit på två extra ultraljudsundersökningar inte pga bebisen utan för en sjukdom som jag. Sen har jag ju ett kejsarsnitt bakom mig också. Men självklart kollar vi in så att bebisen också mår bra. Idag fick jag även veta att det nu är klart att det kommer bli en vaginalförlossning om allt går som det ska och inga extra komplikationer förekommer.

Det är nu 36 dagar kvar till bf, 87,1% av graviditeten är avklarad och bebisen uppskattades väga 2,7kg. Men fortfarande vet vi inte om det är en liten tjej eller kille vi väntar på. Vi har försökt kolla nu se tre senaste ultraljuden utan framgång. Vi får helt enkelt vänta till förlossningssalen.

Förövrigt tänkte jag försöka köra igång en vlogmas på min Youtubekanal, men jag lovar inget. Känner att det kanske vore bra med en rivstart för att komma igång igen. Dessutom skulle det vara roligt att vlogga alla förberedelser som att packa bb väskan, söka fram alla små bebiskläder, lägga ihop vagnen osv. Dessutom vet vi ju inte om jag ens skulle få ihop en hel vlogmas eller om jag hamnar in på förlossningen mitt i allt.

Vi tog en ministemester i vår hemstad

Vi tog en ministemester i vår hemstad

Om ni minns så skrev jag i min höstlista tidigare i år att jag hade som mål att boka in en hotellnatt åt mig och Jerry. Helst skulle jag åkt bort t.ex. på en kryssning, men tiden för det fanns inte, så det blev en minisemester i vår hemstad. I helgen checkade vi in på ett hotell inne i stan bara 16 km hemifrån.

På lördag lämnade vi Neo hos mamma och styrde in mot stan. Innan vi checkade in gick vi runt på stan och kollade i butiker i lugn och ro, fikade och köpte lite snacks med oss till hotellet. Vi bokade vi bord på Stafan’s Steakhouse där vi spenderade största delen av kvällen. Åt en god huvudrätt och efterrätt.

När vi kom hem fyllde vi jacuzzin som fanns på hotellrummet och tog ett varmt bad innan det var dags för att krypa ner i säng. Efter en lång helnatts sömn var det hur skönt som helst att stiga upp till frukost.

Så nu är vi utvilade och redo för det som komma skall.

Gravid vecka 30

Gravid vecka 30

När jag var gravid med Neo slutade jag jobba i vecka 28. Det var sista veckan i maj när jag gick på semester och sedan blev sjukskriven några veckor innan mammaledigheten började.  Nu har jag exakt en vecka kvar på jobbet innan jag slutar, på lördag går jag in i vecka 31. Det börjar kännas.

Jag är väldigt trött eller extremt trött rättare sagt, både fysiskt och psykiskt. Jag har ont och drabbas ofta av plötsligt illamående. Det ska bli skönt att sluta jobba om en vecka.

Förra veckans måndag hade vi en ultraljudstid. Allt såg bra ut, moderkakan som legat långt nere i framvägg hade flyttat upp sig och fostret mår fint. Denna gång är det en riktigt vild en vi väntar på, en som verkligen inte vill vara med på bild eller visa om hen är en pojke eller flicka. Vi får se om det förblir en överraskning till förlossning eller om vi kanske kan få det bekräftat nästa månad då vi igen har en tid för ultraljud.